Dräkten kan bäras både med och utan ärmar. På bilden till vänster har jag en slöja i broderat siden. Stora slöjor bars ofta av gifta venetianska damer.
Förebilder till dräkten har bland annat dessa porträtt av Bernardino Licinio och av Tintoretto varit, men dräkten är typisk för
Venedig vid denna tid och det finns många fler exempel.
Dräkten består av följande delar:
1. Särk buren under korsetten i linne
2. Busto di sotto (korsett) i bronsfärgat siden fodrad med linne
3. Övre särk, camica, i linne
4. Calzone (underbyxor) i linne
5. Sottana (underkjol) i bronsfärgat siden
6. Gamurra (klänning) i lila siden
7. Partlet i linne
Busto di sotto - Korsett i linne och siden
Handsydd i sysilke som matchar sidentyget. Mönstret är baserat på Dorothea Sabina von Neuburgs bevarade sidenkorsett från 1590-talet.
Jag frångick originalet iom att jag inte hade två lager linne utan bara ett och har placerat styvnaden (reeds, en slags styv gräsart) däremellan.
I skrivandes stund har jag inte sytt fast de flärpar som skall sitta utmed ryggen för att staga upp en underkjol eller höftrulle(bumroll) och jag
behöver sy ordentligt runt snörningshålen så de håller. Jag valde dock att göra axelbanden som på den lite senare sk Effigykorsetten (se mer om den
här)
för att kunna göra plagget anpassningsbart. Jag skulle vilja göra silkessnörningsband till korsetten, men det blir ett pyssel för ett senare tillfälle.
Intressant nog påminner sömmarna för styvnaden i korsetten om sömmar avritade av Francois Clouet under 1560-talet. Bilden föreställer Madame D'Aubespine i vad som kanske är hennes korsett:
Camicia
Camician är handsydd och i linne. Runt halsen har den rynkats mot ett band och i ärmsluten knyts den runt handleden. Den når bara til halva vaden, på samtida bilder verkar detta vara det vanligaste och det är också praktiskt: och det är
blött ute blir i alla fall inte särken
också blöt.
Sottana - underkjol i fustian och siden
Underkjolen är handsydd med olika sorters silkestråd. I nederkanten av kjolen ligger en 22 cm bred bård av tätt valkad vadmal. Detta för att fungera som en form av mjukare styvkjortel.
Detta är extrapolerat från dels bevarade plagg, som Eleonora av Toledos begravningsplagg från början av 1560-talet. I fållen på ytterklänningen
finns en 3,8 till 4,4 cm bred bård av yllefilt som är fastsydd mellan lagren för att hålla ut fållen på klänningen,
[1]
dels skriftlig information
[2].
Framsidan på kjolen är sydd i ett stycke - både i silket och i fustianet. På baksidan är däremot silket skarvat för att ge tillräcklig vidd,
det når ungefär upp till knäna. Fustianet är sytt i två delar för att underlätta öppningen för att komma i och ur plagget. Vadmalen är fastsytt
mot fustianet som i sin tur är fastsytt mot silket. Fållarna är fällda för att inget av tygen skall fransa upp sig. Jag har tänkt sy nåt lämpligt
brunt tyg på baksidan där nu bara är fustian men har inte hittat nåt än. För att skydda silket har jag sytt fast en slitkant av brunt ylle mellan silket och fustianet.
(Glöm inte klicka på bilderna!)
Kjolen stängs med hjälp av två snören i vardera änden av öppningen, detta för att underlätta användning även om man ändrar midjeomfång.
Underkjolen har inget släp utan är tänkt bäras med fållen ca 1 cm ovanför golvet.
Silket är så kallat shot silk, dvs varpen och inslagstråden har olika färg. Fustianet är lila, en färg som jag
valde dels för att den passar bra till min lila dräkt, och dels för att vid denna tiden har man börjat importera blå bresilja från Belize.
Färgen fäster bra på cellulosafibrer men bleks i solen, därför extra lämplig som foder.
Gamurra - Klänning i sidentaft
Klänningen baserades på Eleonora av Toledos bevarade begravningsplagg. Den finns beskriven i
Patterns of fashion.
[3]
Största skillnaderna mellan min återskapning och det originalet är att jag kapade släpet med 30 cm, flyttade öppningen till mitt fram, gjorde om
skärningen av axelbanden till liknande den bevarande
Effigykorsetten och lade in de kilformade
restbitarna för extra vidd i kjolen.
Precis som originalet är kjoldelen sydd av skräddade bitar och inte rektangulär som annars verkar vara vanligt. Det är ett underbart fall
i kjolen, och jag kommer definitivt använda skärningen fler gånger. Kjolen är också fållad med en fasttråcklad remsa filt för förstärkning
och för att den skall vara lite styvare. Det känns som om filten jag använde är lite för tjock och jag kommer kanske byta den till en tunnare någon gång i
framtiden. Originalet har ett veck ovanför filtremsan, men jag tyckte att det skulle störa det jämna utseendet på mitt silke om jag sydden en så
den har inte blivit av. Kjolen är rynkad mot livet.
Livet är en kombination av Eleonoras och Effigykorsetten. Axelbanden var lättast att passa in med den senare metoden. Jag gjorde en
liten spets bak precis som på de bevarade bilderna men den syns lite dåligt, får göra en större på nästa klänning.
 |
Ärmen är fastknäppt med pärlor.
Här syns också gördeln. Slöjan är köpt. |
Eftersom silket är i en sån tunn kvalitet så har jag ett mellanfoder av filt som ligger mellan silket och sömmarna och döljer de fula kanter som annars skulle ha blivit.
Ärmarna passades in efter andra bevarade 1500-tals plagg (ur
PoF), de är gjorda för att knäppas fast mot livet. Förutom att
fusk-pärlemor-knapparna inte tålde att knäppas så fungerade de väldigt bra. Så jag skall köpa nya knappar som inte går sönder vid
tillfälle och ersätta.
Axelbanden är en evig fråga, hur fick de dem att stanna halvvägs mellan axeln och armen?
Har efter tester kommit fram till att de måste ha varit tråcklade eller fastnålade i en partlet. Min partlet är sydd av linne i en enkel tillskuren modell
och inpassad för att passa under livet på klänningen.
Precis som originalet har alla kantsömmar insydd klippt "flärp-remsa" i silke. Det fransar sig fruktansvärt men ser ut ungefär som pärlor och blev väldigt fint.
Snörningen är baserad på
Jen Thompsons venetianska dräkt, har så vitt jag vet ingen historisk förankring men den ser väldigt rätt ut.
Genom att snöret snörs genom två rader av band undviker man att den drar sig och man får en helt parallell, vågrät snörning.
För att styva upp livet på båda sidor om snörningen har jag sytt in två styck "reeds", samma som i korsetten. Är lite bökigt att snöra, men funkar väldigt bra.
Tyget är köpt på rea i USA, kostade ungefär 40 kr metern på 110 cm bredd vilket motsvarade ungefär två bredder av originalets silke.
Helfodrat med marinblått kostym-ylle från Saxylle för 10 kr metern. Foder av linne, också det köpt väldigt billigt ca 15 kr metern om jag minns rätt
Har inte räknat med alla kostnader men skulle gissa på att klänningen kostade mig strax under 500 kr inklusive tråd. Har ingen aning hur lång tid den tog att sy.
Det var kanske 3 veckors sömnad under min fritid.
Det svåraste var att ta mig tid att göra detta, och den näst svåraste var att passa in en riktigt bra toile själv. När jag väl hade fått en spark i rumpan så
jag satte fart och fått hjälp med det senare gick resten lätt. : )
Gördel
Jag gjorde även en gördel (girdle) av ametister, fuskpärlor, silvriga glaspärlor och vitmetall pärlor. Använde skinnsömnadstråd av lin för att den skall hålla, då den är vaxad behövdes ingen nål bara jag vaxade om
spetsen nu och då. För att den skall sitta bra har jag tråcklat fast den i midjan.
[1] Arnold Janet:
Patterns of Fashion. The cut and construction of clothes for men and women c1560-1620, London & New York 1985, s 102-105
[2] I Jutta Zander-Seidels bok
Textiler Hausrat, som handlar om klädedräkt i 1500-talets Nurnberg står det (i översättning) att "Around the time of the 70th year of the 16th century the records 'Filzrock' were so named for the stiffening inlay of felt."
Nurnberg ligger ca 45 mil ifrån Venedig
[3] Arnold 1985, s 102-105
