Stickning är en textil teknik ofta automatiskt brukar definieras som icke-tidsenlig för medeltiden och 1500-talet; med undantag av den sena renässansens stickade strumpor.
Faktum är emellertid att stickningen har längre historia och en betydligt vidare användning än så. De äldsta bevarade exemplen på stickade plagg verkar vara ett antal
koptiskt mönstrade strumpor från 500-talets Egypten. Man har även hittat fragment av vad som verkar vara stickning från 100-t. Däremot finns inga fynd från Europa innan 1200-talet.
Ibland ser man uppgifter om stickning från vikingatiden i olika, äldre böcker, men här bör man vara försiktigt då det är vanligt att författarna,
som oftast saknar textil kompetens, tar fel på stickning och nålbindning eller sprang. Från 1200-talet och framåt har vi emellertid
säkra exempel på stickning från Europa.
Stickningen dyker i Europa först upp i Spanien, vilket är naturligt då Spanien vid denna tid var ockuperat av morerna och de förde med sig tekniken.
De första exemplen på stickning är också av arabiskt ursprung, en handske och två kuddar funna i de kungliga gravarna 1200-talsgravarna vid Las Huelgas. Handskar
är den absolut vanligaste dräktdelen som bevarats. Framför allt rör det sig om biskopshandskar. Dessa ingick i den föreskrivna liturgiska dräkten och var ofta
stickade i silke med många metalltrådar. Inventarieförteckningar innehåller en stor mängd biskopshandskar och det är troligt att dessa, vars utseende var
reglerat i påvliga bullor, tillverkades i nunnekloster. Dessa handskar kan emellertid inte användas som förebild för världsliga stickade handskar och den
stickade linnehandske som bars av Infantan Maria är tyvärr i så dåligt skick att den inte har kunnat undersökas och dokumenteras. Stickade handskar bars nämligen
även utanför kyrkan så tidigt som 1200-1300-talen, även om få förebilder finns. Vanligast var troligen ändå att aristokratin vid denna tid använde handskar av tunt skinn,
ofta vackert broderade och prydda med band och bönder och andra arbetare sydda eller nålbundna vantar. Bruket av handskar och inte vantar ansågs vara ett av de viktiga
skiljetecknen mellan frälse och ofrälse. I högmedeltidens litteratur är motivet med bonden som blir högfärdig och försöker klä sig och bete sig över sitt stånd vanligt
(det slutar alltid med katastrof) och ett av de vanligaste tecknen på hans förmätenhet är att han bär handskar som en herreman.
Från Norden finns inga bevarade medeltida stickade handskar utan de verkar alla vara nålbundna. Ett exempel, om än sent, på en svensk bevarad stickad handske är den
damhandske i mångfärgat silke och guld som tillhört Erik Sture och nu förvaras i Uppsala domkyrka. Mönstret är randigt och den bär inskriptionen "Freuchen Sofia".
En annan sak som stickning användes till under medeltiden var huvudbonader. I det tidigare nämnda fyndet från Lettland finns en beige stickad hatt med öronlappar och det
finns också en stickad barett från 1500-talets Trondheim. Även strumpor och fotlösa hosor har förekommit och finns bevarade från Schweiz. Stickning användes också till
inredningstextilier t ex ingick mattor i de professionella stickarnas mästarprov.
Tekniken
Stickningen under medeltiden utfördes i huvudsak med fyra eller fler stickor, på samma sätt som vi idag stickar strumpor och vantar. Stickorna var vanligen gjorda av metall eller ben,
men trästickor kan ha förekommit i Norden och Baltikum. De tidigaste bilderna som föreställer stickande personer är från 1300-talet.
En Madonna från Siena, från perioden 1325-50, kan ses sticka en barnskjorta med fyra stickor. Likaså kan man på bilden till höger, från ca 1370, se Jungfru Maria sticka en kjortel
till sitt barn. Hon använder fem stickor.
Stickningen utfördes med räta maskor och tunt garn i silke eller ylle. Maskorna var tätare och elasticiteten mindre än i moderna stickade plagg. Det var också vanligt att man
valkade och ruggade de stickade plaggen. Renässansens strumpor var till exempel nästan alltid valkade och sedan formade på ett ben av trä. Hattar valkades hårt för att hålla formen.
Från 1500-talets slut förändrades stickningstekniken och dess ekonomiska roll drastiskt då de första stickmaskinerna uppfanns och togs i bruk. Dessa stickmaskiner var sin tids mest
komplicerade maskiner och revolutionerade tillverkningen av stickade strumpor. De kunde endast sticka flata stycken och denna typ av stickade strumpor fick därför sys ihop med en söm därbak,
precis som tygstrumpor och denna söm förekommer som ni vet än idag på vissa typer av damstrumpor.
Stickarna
Det fanns alltså professionella stickare under medeltiden och den första skråordningen är från Paris 1268. Från 1400-talet känner vi skråordningar även från Barcelona och Tournai. Det var emellertid vanligt att stickarna ingick i andra skrån. Från England känner vi inte till något stickarskrå innan 1500-talet, men stickade varor nämns i olika källor under 1400-talet. Det fanns förmodligen en stor produktion av stickade varor även utanför skråna, dels den tidigare nämnda klosterproduktionen av liturgiska handskar men även hemproduktion av enklare varor som vantar och benholkar. Det fanns även kringvandrande stickare i medeltidens Frankrike . Det verkar som om stickade artiklar som hosor, fotlösa hosor, handskar, vantar och huvudbonader hade stor spridning i Frankrike redan under den andra hälften av 1300-talet och de anses ha varit förhållandevis billiga och produktionen inriktad på en större marknad.
Källor
Turnau, Irena:
History of knitting before mass production, Warszawa 1991
Rutt, Richard:
A history of hand knitting, London 1987
Författare: Aleydis från Nylöse. Denna artikel är tidigare publicerad i Nordkronan
